Vad är sexuella övergrepp via internet?
Sexuella övergrepp är olika sexuella handlingar som sker mot någons vilja. Sexuella övergrepp via internet är något som sker utan att man träffas. Till exempel att man som barn uppmanas att visa upp sig framför en webbkamera, eller att man tvingas filma när man gör kränkande handlingar mot sig själv eller någon annan.
Spridning av bilder
Det finns många fall där barn och ungdomar skickar nakenbilder till någon som de tror de kan lita på, även till jämnåriga, men att bilderna ändå sprids vidare. Nakenbilder kan vara sexualiserade bilder eller filmer. Det behöver inte betyda att man är helt naken utan det kan räcka med att man är lättklädd eller att bilden är sexuell på annat sätt. Att dela nakenbilder och andra kränkande bilder är olagligt och spridningen av bilderna kan få utsatta att må väldigt dåligt.
Genom utpressning, hot eller övertalning på olika sätt kan det efter ett tag även bli så att man träffas på riktigt och att det då också blir ett sexuellt övergrepp fysiskt.
Har du själv blivit utsatt?
Det kan kännas svårt att berätta för någon annan vad du varit med om. Ibland säger förövaren att det som hänt ska vara en hemlighet och kan använda sig av hot och olika knep för att du inte ska berätta. Det kan till exempel finnas hot om att bilder ska spridas om du inte gör som förövaren säger eller om du berättar för någon. Förövaren kan säga att det är ditt fel eller att du var med på det. Om det är en jämnårig som du känner som hotar med att till exempel sprida bilderna på skolan kan du hamna i en situation där du inte alls vågar berätta. Det kan också kännas svårt att berätta för dina föräldrar om föräldrarna har varnat för vad som kan hända på internet. Du kan till exempel känna sig orolig över att föräldrarna ska bli besvikna och arga och för att de kanske kommer förbjuda dig att använda dator och telefon.
Det är viktigt att berätta för en vuxen!
Trots att man har hotats till att hålla tyst, trots att det finns hot om att bilder ska spridas och trots att det kan kännas pinsamt och skamset. Det blir bara ännu värre om man inte sätter stopp och berättar för någon.
Hur kan man känna sig?
Barn kan reagera olika. Om det finns bilder eller filmer som kan spridas kan man känna sig orolig över att inte ha kontroll, eller att inte veta vem som kan ha sett bilder eller filmer. Det kan också vara jobbigt att känna sig lurad och om man har blivit hotad kan man vara rädd.
Man kan känna skam och skuld på grund av att man till en början tyckte det var lite spännande och att det fanns en nyfikenhet på det sexuella i situationen. Man kanske var aktiv själv i början, till exempel genom att skicka bilder eller att skriva sexuella saker. Detta betyder absolut inte att man har något ansvar för det som senare blir ett sexuellt övergrepp, eller att personen man litat på sprider saker vidare.
Barn kan få svårt att sova, svårt att äta och svårt att koncentrera sig i skolan. Ibland tänker man mycket på det som har hänt fast man inte vill, och inget känns roligt. Man kan till exempel känna sig ledsen, orolig och arg.
Man skulle kunna tro att sexualbrott via internet inte är lika skadligt för barn som det som sker ”in real life”, men det stämmer inte. Forskning visar att barn som blivit utsatta via internet mår lika dåligt som de som blir utsatta fysiskt. För att kunna må bättre har man rätt till hjälp och stöd.
Att få hjälp
Det känns ofta bra att träffa någon som lyssnar på dig och som kan hjälpa dig att må bättre. Eftersom barn reagerar olika kan de behöva hjälp med olika saker. Det kan handla om minnen som stör och som får dig att må dåligt, om att få hjälp med att våga lita på andra igen, om att kunna sova eller koncentrera dig eller helt enkelt att bli gladare. Föräldrar och syskon kan också behöva prata med någon.
Polisanmälan
Barn och ungdomar har alltid rätt att göra en polisanmälan om de har utsatts för ett sexuellt övergrepp via internet, även om det har gått en tid. Om barn kan ha blivit utsatta för ett brott vill polisen nästan alltid prata med det barn/ungdom som har blivit utsatt. Det sker oftast på Barnahus.
Så här går det till
Om man gör en polisanmälan behöver man inte själv veta vad för slags brott det kan handla om, eller vem personen är som är misstänkt för att ha gjort något. Om man inte orkar eller vågar göra anmälan själv kan någon annan hjälpa till med det. Man behöver alltså inte göra anmälan själv för att polisen ska ta emot den.
Ibland kan polisen hitta bilder på andra barn när de utreder ett brott som är känt mot ett barn, eftersom de tittar igenom mycket bildmaterial. Då kan det bli så att polisen själva startar en brottsutredning fastän man som barn inte själv varit med om att göra en polisanmälan.
När polisen är färdig med sin utredning så beslutar en åklagare vad som ska hända, det vill säga om ärendet ska tas till domstol och rättegång, eller inte. Om det inte blir en rättegång beror det på att det, enligt våra lagar, finns starka krav på att saker måste kunna bevisas. För barnen och ungdomarna kan det kännas som att polisen och andra vuxna inte tror på dem, men det handlar inte alls om det utan om att saker ofta kan vara svåra att bevisa.
Bra att tänka på!
- Det finns ingen ångerrätt på nätet, du kan inte ångra det du skickat iväg.
- Du vet inte vem du har pratat med.
- Gör bara det du skulle göra i verkligheten.
- Lämna aldrig ut några personliga uppgifter.
- Du kan alltid säga nej och avsluta en kontakt.
