När barn berättar om att de varit utsatt

När ett barn berättar om våld eller övergrepp är det ett stort förtroende till den vuxna. Barn kan  vara rädda att vuxna inte ska tro dem eller att de inte ska orka höra barnets berättelse.  Det är viktigt att man stannar upp och skapar ett ostört enskilt möte med barnet där man kan ta emot barnets berättelse. Kom ihåg att bekräfta barnet.

På Barnahus i Linköping har vi tagit fram en checklista för vad du kan fråga barnet om för att få en så klar bild som möjligt över vad barnet varit utsatt för, utan att ställa ledande frågor och alltför många frågor. Det är viktigt för barnets förtroende att man frågar vidare och att man verkligen förstår berättelsen barnet förmedlar. Barnets berättelse kommer sedan ligga till grund för anmälan till socialtjänsten respektive till polismyndigheten. Barnets berättelse är också till grund för den omedelbara  risk- och skyddsbedömning som socialtjänsten gör.  

I samråd med åklagare i Linköping har vi sammanställt exempel på frågor du kan fråga barnet i samband med att en berättelse framkommer:

  • Berätta om vad som hänt!
  • När hände det?
  • Hur hände det?
  • Vem eller vilka gjorde det?
  • Har det hänt förut? Hur många gånger har det hänt? Man kan hjälpa barnet genom att hitta olika ramar för tid, exempelvis före eller efter sommarlovet, din födelsedag, eller varje dag, en gång i veckan o s v.
  • Blev det några skador? Finns det skador nu?
  • Vilka personer fanns med när det hände?
  • Hur kändes det?

Återigen, kom ihåg att bekräfta barnet. Det krävs mod att våga berätta om våld och övergrepp. Det är bra att underlätta samtalet genom att vara lugn och inge förtroende. Barnet behöver känna att det får ett tillitsfullt och respektfullt bemötande. Använd dig av hjälpsamma kommentarer som t ex. ”Jag vet att det kan vara svårt att prata om” ”Andra barn som berättat för mig har tyckt det känns bra efteråt” ”Jag vill verkligen höra vad du varit med om så att du kan få hjälp”. Barn behöver höra att det finns hjälp att få och att vuxna inte får göra barn illa.

Dokumentera samtalet så ordagrant som det går. Det är viktigt för att sedan kunna göra anmälan och ev. medverka i förhör av polisen för att berätta om vad barnet sagt.

Självklart är prioritering ett att våldet ska upphöra. En anmälan ska omgående alltid göras till socialtjänsten när det framkommit att ett barn är eller har varit utsatt för våld.

Att prata med förskolebarn om våld och övergrepp

Att prata med små barn om svåra saker kan vara en utmaning. Man bör fundera över barnets språknivå och anpassa språket efter barnets ålder. Vår erfarenhet är att det är bra med raka och tydliga frågor. När barnet använder sig av olika begrepp som till exempel smisk, dask eller käftsmäll är det viktigt att försöka förstå exakt vad det är barnet menar med de olika orden. Vi behöver förklara att vi ställer frågan om igen eftersom vi gärna vill förstå.

Det kan också vara av vikt att förbereda ett samtal med barnet genom att gå igenom en del grundläggande begrepp. Gå igenom vad olika kroppsdelar heter så att barnet lättare kan berätta var det blivit utsatt.

Ibland kan det vara bra att använda sig av bildstöd. Det finns ett bra bildstöd på hemsidan www.bildsamt.se. Materialet har utarbetats för barn med kommunikativa svårigheter och till barn som inte klarar av det svenska språket. Bildstödet passar även till förskolebarn.

Att samtala med barn när man misstänker att de varit utsatt för våld eller övergrepp

Socialstyrelsen (2016) rekommenderar att alla barn som finns inom både socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin ska screenas för om de varit utsatta för våld. För att screena behöver man ha en bra kombination med screeningformulär samt med fördjupande frågor för att ta reda på vad som hänt och hur det påverkat barnet. Beroende på var man screenar för våld behövs olika frågor och formulär.

Hedtjärn, Hultmann & Broberg (2009) har beskrivit hur man inom en barnpsykiatrisks mottagning under en två-års period prövade att ställa frågor om våld genom formulär. Andelen familjer som berättade om sådana svårigheter ökade från 6% till 21%.

Genom att vuxna vågar ta initiativ till att fråga om våld visar vuxenvärlden att man är beredd att prata om det svåra.

Om ett barn berättar att det varit med om våld eller övergrepp är det viktigt att stanna upp och fråga vidare. Med lugn och vänlig stämma uppmanas barnet att berätta mer om vad som hänt.