Vad menas med fysiskt våld?
Fysiskt våld i nära relation, eller fysisk barnmisshandel som det också kan kallas, är när en förälder eller vuxen slår eller på annat sätt gör ett barn illa.
I Sverige har vi en lag som säger att föräldrar och andra vuxna aldrig får slå barn.
Våld kan se ut på många sätt. Det är inte tillåtet att:
- Slå med öppen hand eller knuten hand på kroppen. Till exempel lavetter och örfilar i ansiktet, klatsch mot bakhuvudet, ”box”, ”backhand”…
- Slå med saker som till exempel pinnar, skärp, sladdar fjärrkontroll, skohorn, eller tofflor.
- Nypa, dra i håret, bita, sparka, riva eller bränna med något varmt.
- Skada genom att ta så hårt i kroppen att det gör väldigt ont.
- Tvinga ett barn att göra saker som kan vara farligt för barnet.
Ibland kan det bli blåmärken, röda märken eller sår av våldet. Även om det inte har blivit några märken alls, är det ändå alltid olagligt att använda våld.
Vad ska man göra om det hänt en själv?
Ingen har rätt att göra dig illa. Om du blir slagen hemma kan du prata med en vuxen som du litar på och be om hjälp. Det kan vara en släkting, en granne, en lärare, en skolsköterska, skolkurator eller någon annan. Vuxna vill oftast hjälpa till om ett barn har det jobbigt hemma. Alla som arbetar med barn måste hjälpa till om ett barn berättar att det inte har det bra hemma. Ibland kan barn behöva berätta mer än en gång innan någon lyssnar, förstår och hjälper till.
Ibland berättar inte barn därför att de känner skuld, skam, eller är rädda. Barn kanske har blivit hotade eller tvingade att lova att hålla tyst. Ofta är barn också oroliga för vad som kan hända om man berättar. Det är ändå viktigt att försöka berätta för att kunna få det bättre. Andra vuxna behöver också berätta för den som slagit att det är fel, så att han eller hon kan sluta slå och göra på andra sätt när ilskan kommer.
Att få hjälp
Det känns ofta bra att träffa någon som lyssnar på dig och som kan hjälpa dig att må bättre. Eftersom barn reagerar olika kan de behöva hjälp med olika saker. Det kan handla om att förstå det som har hänt, om minnen som stör och som får dig att må dåligt, om att få hjälp med att våga lita på andra igen, om att kunna sova eller koncentrera dig eller helt enkelt att bli gladare. Föräldrar och syskon kan också behöva prata med någon.
Hur kan man känna sig om man blivit utsatt för misshandel?
Barn kan reagera olika. Många barn kan känna sig arga på den personen eller är rädda för honom eller henne. Andra barn kan känna att det som hände var deras fel. Ibland kan man fortfarande tycka om personen som gjorde det, för personen kanske också gör bra saker. Barn kan få svårt att sova eller att äta. Ibland tänker barn mycket på det som har hänt fast de inte vill, och inget känns roligt. Man kan till exempel känna sig ledsen, orolig och arg.
Vem blir utsatt för misshandel?
Vi vet att många barn utsätts för misshandel under sin uppväxt. Ungefär vart sjunde barn har någon gång blivit slagen av en vuxen hemma. Det kan drabba pojkar och flickor i alla åldrar, oavsett vilken bakgrund man har eller var man kommer ifrån.
Varför finns det vuxna som slår barn?
Det kan vara svårt att förstå varför det finns vuxna som kan känna sig så arga att de slår någon de kanske också tycker mycket om. Det är alltid den vuxne, som slår eller på annat sätt behandlar barn illa, som gör fel. Detta gäller även om man som barn gjort något som vuxna ogillar. Man kanske har bråkat, slarvat med läxorna eller varit i slagsmål med en kompis. Man får helt enkelt aldrig slå ett barn oavsett vad barnet själv gör. Kom ihåg att:
Vad en vuxen gör är aldrig ett barns fel!
Polisanmälan
Barn och ungdomar har alltid rätt att göra en polisanmälan om de har utsatts för våld, även om det har gått en tid. Om man inte orkar eller vågar göra anmälan själv kan någon annan hjälpa till med det. Man behöver alltså inte göra anmälan själv för att polisen ska ta emot den.
Om man har gjort en anmälan om våld till polisen vill polisen nästan alltid prata med det barn/ungdom som har blivit utsatt. Det sker oftast på Barnahus. När polisen är färdig med sin utredning så beslutar en åklagare vad som ska hända, det vill säga om ärendet ska tas till domstol och rättegång, eller inte. Om det inte blir en rättegång beror det på att det, enligt våra lagar, finns starka krav på att saker måste kunna bevisas. För barnen och ungdomarna kan det kännas som att polisen och andra vuxna inte tror på dem, men det handlar inte alls om det utan om att saker ofta kan vara svåra att bevisa.
