Vad är sexuella övergrepp?
Sexuella övergrepp mot barn innebär att sexuella handlingar påtvingas ett barn av en annan person. Barnet utsätts för något som det inte förstår och inte är moget för. Ibland används våld, men ofta är det inte nödvändigt för att den vuxne ska få sin vilja igenom. Förövaren utnyttjar barnets beroende eller bristande kunskap, mutar barnet eller hotar att skada det. Förövaren kan också hota med att skada någon annan som barnet tycker mycket om, eller till exempel ett husdjur.
Övergreppen kan vara både fysiska och icke-fysiska. Exempel på sexuella övergrepp är att utsätta barn för fullbordade samlag, att en vuxen berör barnets könsorgan, att barnet berör den vuxnes könsorgan, sexuella inviter från en vuxen eller blottning inför barnet. De flesta övergrepp begås av någon som barnet känner, som en förälder, släkting, bekant eller kompis. När barn blir äldre är det vanligare att förövaren är en jämnårig eller ett äldre barn/tonåring. Det mest vanliga är att förövaren är en man eller en pojke, men det är viktigt att komma ihåg att även kvinnor och flickor kan vara förövare. När barn utsätts för övergrepp av någon de inte känner är sociala medier den vanligaste kontaktvägen.
När barn upp till 15 år utsätts för sexuella handlingar är det alltid brottsligt, oavsett omständigheter. När barn fyllt 15 år är de sexuellt självbestämmande, men om de ej deltagit frivilligt i sexuella handlingar är det brottsligt.
Hur påverkas barn?
Att som barn utsättas för sexuella övergrepp är en allvarlig riskfaktor för att utveckla psykisk ohälsa. Det är viktigt att få stopp på övergreppen och att erbjuda barnet stöd, information och upprättelse. Ett gott omhändertagande i samband med att övergreppen avslöjas minskar risken för att barnet ska utveckla symtom. Många barn är i behov av professionell hjälp i form av psykoterapi. Genom att berätta om sina upplevelser och lära sig hantera minnen och känslor kan barnen så småningom må bättre. De barn som far mest illa av övergreppen är de som aldrig kan eller vågar avslöja dem.
De flesta övergrepp mot barn anmäls aldrig och det innebär att många barn blir utan det skydd och den rehabilitering de har rätt till. Om du misstänker att ett barn utsatts för sexuella övergrepp är det viktigt att du tar din känsla på allvar och kontaktar socialtjänsten. Du kan även göra en polisanmälan.
Vad är samhällets ansvar?
Socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen det yttersta ansvaret för att alla som vistas i kommunen får den hjälp och det stöd de behöver (2 kap. 2 § SoL).
Enligt 5 kap. 1 § SoL ska socialnämnden bland annat verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden, med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdomar som visat tecken till en ogynnsam utveckling och sörja för att barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd de behöver.
Om ditt barn blivit utsatt för sexuella övergrepp
Om du har fått veta att ditt barn har blivit utsatt för sexuella övergrepp har du troligen reagerat med starka känslor. Hur gammalt ditt barn är, hur det har skett, eventuella kroppsskador, vem som har utsatt ditt barn och andra omständigheter spelar roll för både dina känslor och för vilka konsekvenser det får för dig och ditt barn. Ett sexuellt övergrepp som har begåtts inom familjen innebär att hela familjen hamnar i kris. Oavsett om det sexuella övergreppet har begåtts av någon okänd eller någon närstående behöver både du som förälder och barnet/tonåringen ofta stöd och hjälp av personer som har fördjupade kunskaper om sexuella övergrepp. Man kan behöva hjälp med den kris som man befinner sig i och att bearbeta alla de känslor som övergreppet väcker. I Östergötland finns en specialiserad enhet att vända sig till som heter Traumamottagningen BUP.
Stöd du kan ge som förälder
Ett barn eller tonåring som har utsatts för sexuella övergrepp behöver mycket stöd från sina föräldrar. Det stödet behövs från allra första stund när övergreppet blir känt. Många som har blivit utsatta har skuldkänslor för vad som har hänt. Vad ditt barn eller tonåring allra minst behöver är att du säger att du tvivlar på berättelsen, eller att du uttrycker att hon/han själv har skuld i vad som har hänt. Lyssna istället och visa att du tror på vad du får höra. Beröm för modet att våga berätta om så svåra saker. Även om du kan ha frågor som ”varför drack du så mycket” eller ”men varför följde du med honom?” så undvik att ställa dem och kom ihåg att ett sexuellt övergrepp alltid är en brottslig handling. Det är inte ditt utsatta barn som har gjort något fel och begått ett brott, även om du kan ha synpunkter på om hon eller han har varit oförsiktig eller godtrogen.
Om övergreppet har skett inom familjen blir det förstås mer komplicerat. Du har ett ansvar för att skydda ditt barn, och det kan innebära att alla i familjen inte kan bo tillsammans tills vidare. I ett sådant läge kan en kontakt med socialtjänsten behövas, till exempel om man inte vet hur man ska kunna skydda sitt barn.
Små barn och sexuella övergrepp
Små barn har inte kunskap om sexuella handlingar på samma sätt som äldre barn eller vuxna. De kan därför inte alltid berätta vad de har varit utsatta för. Däremot kan de säga saker eller göra saker som får oss att oroa oss för att de kan ha blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp. Det kan till exempel vara att de använder ord och begrepp som de inte borde känna till, eller gör saker som de inte borde känna till. Förövaren kan ha skrämt barnet till tystnad genom att säga att det kommer att hända hemska saker om barnet berättar för någon. Ett annat vanligt sätt att tysta yngre barn är att lura barnet att det är en lek. Om barnet självt har upplevt njutning/upphetsning samtidigt som det känner på sig att det är något som är fel, kan det också göra det komplicerat för barnet är berätta.
Tonåringar och sexuella övergrepp
Tonåringen kan också ha svårt att berätta. Han/hon kan skrämmas till tystnad av gärningsmannen, att denne hotar skada eller döda tonåringen själv eller någon närstående. En tonåring kan känna att den är skyldig och delaktig till det som har hänt: ”Jag ville ju först.”, ”Jag får skylla mig själv som följde med killarna hem till lägenheten där det hände.” Sådana tankar och sådant ansvar kan göra det svårare att berätta för sina föräldrar eller för andra vuxna om vad som har hänt. En tonåring som lever i en familj där sex inte får förekomma före äktenskapet kan få det mycket svårt efter t ex en våldtäkt eftersom det också innebär att oskulden upplevs ha gått förlorad.
Sexuella övergrepp inom familjen
Om övergreppet har skett inom familjen, till exempel av en förälder eller ett syskon, brukar det också innebära att det blir svårare för barnet eller tonåringen att tala om vad som har hänt. Rädsla för vad som ska hända, om någon i familjen ska komma i fängelse eller om man kommer att bli trodd, kan få barnet att tveka. För många som har blivit utsatta för sexuella övergrepp kan det gå lång tid, ibland flera år, innan man vågar berätta för någon. En del behöver känna att de är i säkerhet först, till exempel att den som har utfört övergreppen inte kan komma åt barnet eller tonåringen. Ibland kommer det bara små antydningar till vad som har hänt. Då behöver barnet att föräldrar och andra vuxna är så lyhörda att barnets försök att berätta blir uppfattade.
Barn och ungdomar som har ett sexuellt problembeteende
Att vara förälder till ett barn eller ungdom som har utsatt någon annan sexuellt är ofta svårt att hantera då det väcker blandade känslor inför barnet. Det är viktigt att barnet eller ungdomen får adekvat hjälp för att bryta beteendet och att man som förälder får det stöd som man behöver. Och det finns hjälp att få. I behandling med barn och ungdomar som har agerat ut sexuellt är fokus på att barnet/ungdomen ska ta ansvar för de övergrepp som man har begått, att lära sig olika strategier för att bryta sexuellt övergreppsbeteende och att lära sig att uttrycka sin sexualitet på ett socialt accepterat sätt.
Reaktioner hos barn och tonåringar
Ett barn som blivit sexuellt utnyttjat kan skadas allvarligt i sin utveckling och drabbas av psykiska problem både på kort och på lång sikt. Alla barn eller alla tonåringar visar inte samma reaktioner. Dessutom kan vissa av reaktionerna som kan visa sig efter ett sexuellt övergrepp även vara reaktioner efter andra traumatiska händelser. En del av de reaktioner som barn och tonåringar kan visa är:
- påträngande minnesbilder
- nedstämdhet
- oro, ängslan, ångest
- sömnsvårigheter, mardrömmar
- små barn som i leken visar vad de har varit utsatta för
- självmordstankar
- koncentrationssvårigheter
Funderingar kring egen sexualitet
Om du som vuxen själv upplever dig bekymrad eller orolig kring din sexualitet kopplat till egna eller andras barn/ungdomar finns det hjälp och stöd att få i detta. Ett bra ställe att börja är t.ex. Preventell som är en nationell stödlinje dit man kan ringa anonymt. Även du som är anhörig eller bara har frågor om sexuellt problembeteende är välkommen att ringa.
