Hallux rigidus

Hallux rigidus kännetecknas av smärta och nedsatt rörlighet i stortåns grundled. Symtomen förekommer ofta bilateralt och genesen är multifaktoriell.

Hallux limitus är en variant av hallux rigidus med begränsad rörlighet där artrosförändringar saknas i leden. 

Orsaken till hallux rigidus är huvudsakligen artros i stortåns grundled. (1)(2)(3)

Hallux rigidus kan uppstå som en komplikation till hallux valgus eller som en komplikation efter trauma. Andra riskfaktorer för att utveckla hallux rigidus är hereditet, kvinnligt kön och artritsjukdomar så som reumatoid artrit och giktartrit. 

Symtom från stortåns grundled som talar för hallux rigidus är (4)(5)

• stelhet och nedsatt rörlighet
• smärta vid belastning och rörelse
• tryckbesvär från skor
• ändrat gångmönster till följd av stelhet och smärta
• vilovärk
• distalt känselbortfall.

Typiska statusfynd är:

• inskränkt rörlighet i stortåns grundled (särskilt dorsalextension)
• svullnad och ömhet runt stortåns grundled
• benig uppdrivning dorsalt över stortåleden.

×

Figur 1. Illustration av fot med smärta runt stortåleden. (Göran Paulsson/NPO rörelseorganens sjukdomar)

Diagnosen hallux rigidus ställs i de flesta fall kliniskt. Bilddiagnos kan ibland behövas för att verifiera diagnosen.  

Tillstånd med liknande symtom:

• reumatoid artrit
• septisk artrit
• psoriasisartrit
• gikt
• ledkapselskada efter trauma mot stortån – turf toe
• hallux valgus
• sesambensmärta.

Behandling utgörs i första hand av egenvård och smärtlindring vid behov.

Om patienten fortfarande har smärta trots egenvård bör kontakt tas med:

• ortopedteknisk mottagning för bedömning av ortopedtekniskt hjälpmedel
• fysioterapeut för hjälp med anpassad träning.

Om ovanstående behandlingar inte ger tillräcklig lindring för patientens besvär eller vid progress ta ställning till remiss till fot- och fotledskirurg.

Patienten bör använda stadiga och rymliga skor med rullsula (så kallade ”walkingskor”) (6)(7) som finns att köpa i handeln.

Bilaga 1 - Skoråd vid Hallux rigidus

Bilaga 2 – Träningsprogram egenvård 

Läkemedelsbehandling

Vid uttalad smärta kan smärtlindring övervägas med nedanstående läkemedel. Dessa kan intas var för sig eller vid behov kombineras.

• paracetamol
• COX-hämmare. 

Fysioterapi

Behandlingsrekommendationerna baseras på klinisk erfarenhet, då det finns begränsat vetenskapligt underlag för fysioterapeutisk behandling (8).

Nedanstående behandlingar kan lindra besvär:

• isometrisk styrketräning av stortåns flexorer
• excentrisk och koncentrisk träning av stortåledens flexorer
• töjning av gastrocnemius och eventuellt hamstring
• optimering i rekrytering av foten och underbenets muskler
• mobilisering av sesambenen under stortåleden (7)
• mobilisering och traktion av metatarsalfalang I (MTP I).

Behandlingen bör individanpassas. Styrketräning av stortåns korta böjsenor kan vara smärtsam och tolereras inte alltid. Andra behandlingsmetoder bör då övervägas (9).

Bilaga 2 – Träningsprogram egenvård

Kirurgisk behandling

När kirurgisk behandling är indicerad rekommenderas tre operationsmetoder beroende på grad av artros, patientens besvär och individuella behov (10)(11)

• cheilektomi (12)(13)
• förkortningsosteotomi
• artrodes av stortåleden.

Vissa fotbesvär, Socialstyrelsen