Fetma hos barn

Nationellt vårdprogram för behandling av obesitas hos barn och ungdomar, 1177 för vårdpersonal

Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor – prevention och behandling, 1177 för vårdpersonal

Obesitas är en komplex, kronisk sjukdom. Den försämrar människors livskvalitet, ökar risken för andra allvarliga sjukdomar och risken att dö i förtid. Obesitas ger en hög andel fettvävnad som är kopplat till ökad sjuklighet, så trots att barnet äter hälsosamt och är fysiskt aktivt ökar obesitas risken för följdsjukdomar. För diagnos krävs iso-BMI över 30.

Förekomsten av övervikt och obesitas har i Sverige ökat kontinuerligt bland den vuxna befolkningen sedan 1980-talet. I dag har 51 % antingen övervikt eller obesitas. Snabbast ökning har skett bland yngre vuxna och förekomsten ökar i alla samhällsgrupper. Cirka 23 % av barn i åldern 6–9 år och mer än var femte ungdom i åldern 16–19 år har övervikt eller obesitas. Vid fyra års ålder är obesitas tre till fyra gånger vanligare i socioekonomiskt utsatta områden och förekomsten är även vanligare i glesbygd.

Obesitas orsakas av obalans mellan energiintag, energilagring och energiförbrukning och sjukdomen har även en stark ärftlighet. För många barn beror obesitas på en kombination av genetiska förutsättningar och levnadsvanor. Sjukdomsutveckling har också tydliga samband med socioekonomiska faktorer och psykosocial stress.

Andra mycket ovanliga orsaker till obesitas:

• endokrin sjukdom – Cushings syndrom, hypotyreos
• hypotalamisk obesitas – orsakat av till exempel kirurgi eller narkolepsi
• syndrom – Prader-Willis syndrom, Bardet-Biedls syndrom och Downs syndrom
• monogen obesitas med genetisk koppling.

Det förekommer ofta en samsjuklighet mellan barnobesitas och tillstånd som ger intellektuell eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller annan påverkan på centrala nervsystemet. Dessa tillstånd bör därför övervägas vid obesitas hos barn. Även psykisk ohälsa, social svikt och missförhållanden bör uppmärksammas.

Som en del av anamnesen bör det utredas om det tidigare förekommit vårdkontakter och obesitasbehandling. Har familjen någon tidigare erfarenhet av obesitas och hur är inställningen till obesitas och dess behandling? Vilka är deras förväntningar, farhågor och önskemål?

Vid anamnes efterfrågas:

• ärftlighet för obesitas och eventuella följdsjukdomar (föräldraanamnes – längd och vikt, rökning, obesitas och eventuell kirurgi, metabola sjukdomar, ätstörningar, neuropsykiatriska diagnoser eller psykisk sjukdom)
• predisponerande faktorer (graviditetsdiabetes hos moder, lätt eller tung för tiden vid födseln, snabb viktuppgång de första åren)
• psykosocial situation
• levnadsvanor (matvanor, ätbeteende, fysisk aktivitet och stillasittande)
• menstruationsrubbning
• sömnkvalitet, snarkningar och sömnapné
• tidigare och nuvarande sjukdomar
• läkemedel (kortison, insulin, neuroleptika, antiepileptika, antidepressiva)
• funktionsvariationer.

Kroppsundersökning av barn med obesitas kräver ofta stor taktfullhet hos undersökaren. Det kan innebära att barnet tillfrågas om de önskar att medföljande vårdnadshavare ska lämna undersökningsrummet av respekt för barnets integritet. Detta tillfälle kan också användas för att utveckla anamnes i ett enskilt samtal med barnet.

Kontrollera status enligt följande:

• allmäntillstånd
• vikt, längd
• mun och svalg – tandstatus (karies), stora tonsiller
• sköldkörtel – struma
• hjärtfunktion – puls
• blodtryck – sittande höger arm (medelvärdet av tre mätningar)
• lungor – obstruktivitet
• hud – striae, akne, hirsutism, acanthosis nigricans
• bukstatus
• gynekomasti
• pubertetsstatus.

Det nationella vårdprogrammet för behandling av obesitas hos barn och ungdomar lägger stor vikt vid tidig upptäckt, tidiga insatser, barns rättigheter, ett respektfullt bemötande och samverkan mellan olika vårdgivare och andra aktörer. Detta utifrån hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen, socialtjänstlagen och barnkonventionen.

Aktiv handläggning av obesitas hos barn:

• tidig upptäckt (diagnossättning) och tidiga insatser
• respektfullt bemötande
• samverkan med andra vårdaktörer
• samtal om hälsosamma levnadsvanor
• utredning och behandling enligt Rikshandboken och nationellt vårdprogram
• remiss till annan vårdnivå enligt lokala riktlinjer.

Bedömning av tillväxtkurva och iso-BMI:

• Beräkna iso-BMI och värdera utvecklingen av tillväxtkurva över tid.
• Obesitas ger ofta en ökad längdtillväxt sekundärt, men ingen ökad slutlängd.
• Avplanad längdkurva bör alltid föranleda utredning och eventuell remiss till annan vårdnivå enligt lokala riktlinjer.
• Snabb ökning av iso-BMI vid låg ålder (före skolålder) bör föranleda utredning och eventuell remiss till annan vårdnivå enligt lokala riktlinjer.

Övriga åtgärder vid obesitas:

• Överväg kontakt med kurator eller psykolog vid svår sömnproblematik eller psykisk ohälsa.
• Remittera till ÖNH-mottagning vid snarkning eller sömnapné.
• Kontakta tandvården vid dålig munhälsa.

Provtagning av barn med obesitas före nio års ålder är sällan indicerat men bör alltid erbjudas oavsett ålder vid misstanke om samsjuklighet, specifika riskfaktorer eller avvikelse i längdtillväxt.

Fortsatt provtagning ska utgå från individuell planering beroende på behandlingsresultat eller om tidigare prover varit avvikande.

Rekommenderad provtagning vid initial utredning av obesitas:

• fP-Glukos, B-HbA1c
• S-TSH, S-fT4
• övriga prover utifrån status.

Diagnosen obesitas baseras på BMI för ålder och kön. För att göra en korrekt bedömning behövs både barnets tillväxtkurva och iso-BMI-klassificering. Diagnos utfärdas vid iso-BMI 30 eller högre.

Body Mass Index (BMI) beräknas för vuxna genom att vikt i kilogram delas med längd i kvadratmeter.

Hos barn används iso-BMI med hänsyn taget till barnets ålder och kön, för att få ett värde som kan jämföras med BMI-värde för vuxna:

• övervikt hos barn – iso-BMI 25–29,9
• obesitas grad 1 hos barn – iso-BMI 30–34,9
• obesitas grad 2 hos barn – iso-BMI 35–39,9
• obesitas grad 3 hos barn – iso-BMI ≥ 40.

En särskild iso-BMI-kurva, International Obesity Task Force (IOTF), används i vissa journalsystem och inom barnhälsovården.

Läs mer om tillväxtkurvor på Rikshandboken i barnhälsovårds webbplats:

Tillväxtkurvor och tillväxtreferenser, Rikshandboken i barnhälsovård

Avvikande tillväxt, Rikshandboken i barnhälsovård

Vid diagnosbesked använd ett empatiskt förhållningsätt och utgå från att vårdnadshavare vill sina barns bästa. Efterfråga familjens syn på situationen och inhämta information på ett icke-stigmatiserande sätt.  Förmedla att obesitas är en komplex sjukdom som drabbar människor orättvist. Den mänskliga kroppen har utvecklat en förmåga att anpassa sig till tidigare generationers svält. Förmedla att obesitas inte är något som familjen eller barnet har valt.

Använd ett neutralt och icke-värderande sätt att prata om tillväxt och vikt.  Tänk på att barnet har rätt till information anpassad till sin ålder och utvecklingsnivå samt till enskilt samtal om sin sjukdom. Ofta kan ett samtal med vårdnadshavaren utan barnet vara lämpligt.

Ju tidigare insats med förebyggande åtgärder mot obesitas desto bättre resultat, helst redan före skolåldern. Primärvården ansvarar för tidig upptäckt och för tidiga insatser till vårdtagare i riskgruppen redan vid iso-BMI mer än 25. Uppdraget innebär information om hälsofrämjande vanor samt vid behov erbjudande om kvalificerat rådgivande stöd kring levnadsvanor.

Exempel på tidiga insatser:

• Erbjud enkelt rådgivande samtal om hälsosamma levnadsvanor (mat, rörelse, skärmtid, sömn och stress) med vårdnadshavare och med äldre barn utifrån ålder och mognad.
• Erbjud stöd efter behov för psykosocial hälsa, exempelvis via barn- och ungdomspsykiatri eller socialtjänst.
• Samverka med andra vårdgivare och aktörer.

Hälso- och sjukvården bör råda alla barn under 18 år att avstå från bruk av alkohol.

Rekommenderas enligt allmänna nationella rekommendationer. Fysisk aktivitet på recept kan förskrivas.

Skärmtid bedöms utifrån helhetsbild. Insatser för att minska skärmtid kan rekommenderas i syfte att öka den fysiska aktiviteten.

Rekommendera mat som följer allmänna nationella rekommendationer. Kontakt med dietist vid behov av kvalificerade rådgivande samtal.

Hälso- och sjukvården bör råda alla barn under 18 år att avstå från tobaks- och nikotinbruk.

Vårdbehovet för barn med obesitas varierar över tid, barnets ålder, sjukdomens svårighetsgrad och utifrån den enskilda familjens behov av stöd. Var den initiala utredningen och den efterföljande behandlingen sker kan se olika ut i olika delar av landet beroende på hur lokala riktlinjer är uppbyggda i respektive region. Följ lokala rutiner för vårdnivå och remissrutiner.

Obesitas är en kronisk sjukdom som både kan gå i remission och i recidiv. Det långsiktiga målet med behandlingen bör vara att barnet inte längre ska ha sjukdomen obesitas. För en del barn är detta inte ett uppnåeligt mål och då är målet att minska graden av obesitas. Bäst behandlingsresultat nås om behandlingen påbörjas vid yngre ålder och vid lägre obesitasgrad. Under pågående behandling är målet ett minskande BMI hos barnet för att förhindra att komplikationer till sjukdomen obesitas uppstår. Observera att för ett växande barn kan även viktstabilitet innebära att BMI sjunker.

Barnobesitas Registret i Sverige - BORIS, även primärvården kan registrera i detta kvalitetsregister.

Obesitas Sverige (tidigare HOBS)

Övervikt, Umo

Obesitas – fetma och övervikt hos barn, 1177

Grunda sunda vanor, Rikshandboken i barnhälsovård

Sundkurs – Kurs om levnadsvanor, Hjärt-Lungfonden

Generation Pep

ParaPepp, Generation Pep

Fritidsbanken