Mer om sexuella övergrepp


Små barn och sexuella övergrepp

Små barn har inte kunskap om sexuella handlingar på samma sätt som äldre barn eller vuxna. De kan därför inte alltid berätta vad de har varit utsatta för. Däremot kan de säga saker som får oss att oroa oss för att någon har utsatt barnet sexuellt, till exempel en treåring som berättar att ”det kom vitt kiss ur hans snopp när vi badade i badkaret”. Förövaren kan ha skrämt barnet till tystnad genom att säga att det kommer att hända hemska saker om barnet berättar för någon. Ett annat vanligt sätt att tysta barnet på är att lura barnet att det är en lek. Om barnet självt har upplevt njutning/upphetsning samtidigt som det känner på sig att det är något som är fel, kan det också göra det komplicerat för barnet är berätta.

Tonåringar och sexuella övergrepp

Tonåringen kan också ha svårt att berätta. Han/hon kan skrämmas till tystnad av gärningsmannen, att denne hotar skada eller döda tonåringen själv eller någon närstående. En tonåring som lever i en familj där sex inte får förekomma före äktenskapet kan få det mycket svårt efter t ex en våldtäkt eftersom det också innebär att oskulden upplevs ha gått förlorad. En tonåring kan känna att den är skyldig till det som har hänt: ”Jag ville ju först.”, ”Jag får skylla mig själv som följde med killarna hem till lägenheten där det hände.” Sådana tankar och sådant ansvar kan göra det svårare att berätta för sina föräldrar eller för andra vuxna om vad som har hänt.

Sexuella övergrepp inom familjen

Om övergreppet har skett inom familjen, till exempel av en förälder eller ett äldre syskon, brukar det också innebära att det blir svårare för barnet eller tonåringen att tala om vad som har hänt. Rädsla för vad som ska hända, om någon i familjen ska komma i fängelse eller om man kommer att bli trodd, kan få barnet att tveka. För många som har blivit utsatta för sexuella övergrepp kan det gå lång tid, ibland flera år, innan man vågar berätta för någon. En del behöver känna att de är i säkerhet först, till exempel att den som har utfört övergreppen inte kan komma åt barnet eller tonåringen. Ibland kommer det bara små antydningar till vad som har hänt. Då behöver barnet att föräldrar och andra vuxna är så lyhörda att barnets försök att berätta blir uppfattade.

Barn som utsätter andra barn

Denna grupp består av barn med ett sexuellt utagerande beteende och ungdomar som agerar ut sexuellt. Att vara förälder till ett barn som utsatt andra barn är ofta svårt att hantera då det naturligt väcker många blandade känslor inför barnet. Det finns ingen självklar förklaring eller orsak till att barn utsätter andra barn. Det man sett är vanligt på gruppnivå är att man själv har varit utsatt för sexuella övergrepp, speciellt vid lägre åldrar. Det är vidare vanligt med en socialt belastad situation och mycket vanligt med en anknytningsproblematik. Det är viktigt att veta att beteendet inte beskriver en personlighet hos barnet eller att barnet med automatik fortsätter med beteendet upp i vuxen ålder. Vuxna behöver dock reagera och barnet bör få hjälp och stöd i behandling som syftar till att barnet ska: ta ansvar för det som hänt; få strategier att hantera och upphöra med övergreppsbeteendena; hitta fram till socialt accepterade sätt att uttrycka sin sexualitet.

Reaktioner hos barn och tonåringar

Ett barn som blivit sexuellt utnyttjat kan skadas allvarligt i sin utveckling och drabbas av psykiska problem både på kort och på lång sikt. Alla barn eller alla tonåringar visar inte samma reaktioner. Dessutom kan vissa av reaktionerna som kan visa sig efter ett sexuellt övergrepp även visa sig i andra situationer. En del av de reaktioner som barn och tonåringar kan visa är:

  • påträngande minnesbilder
  • nedstämdhet
  • oro, ängslan, ångest
  • sömnsvårigheter, mardrömmar
  • små barn som i leken visar vad de har varit utsatta för
  • självmordstankar
  • koncentrationssvårigheter